Kan vi inte prata lite om det här med lycka. Och rätten att vara lycklig.
Som jag tror många ser som en självklar rättighet, från det att man är liten.
Och så börjar hetsen, hetsen efter att vara lycklig. Jämt och hela tiden.
Dunderlycklig, så där så att det inte finns någon gräns.
Och känner man sig det minsta lilla olycklig så bör det utredas.
Kanske till och med behandlas. För det måste väl finnas en orsak?
Det gör det säkert, i somliga fall.
Men ibland kanske man bara måste få vara lite ledsen eller olycklig.
För att sedan kunna bli lycklig igen.
Lyckan kommer, lyckan går.
Eller hur det nu var.

Lycklig förresten, det är så starkt. Visst borde det kunna räcka långt med att vara nöjd. Eller tillfreds.
Eller blir man för tråkig då? För ointressant? När jag är nöjd kommer liksom lyckan insmygande som små ilningar, emellanåt.
Vet inte hur det fungerar för dig?

Just nu, idag, blev jag lycklig när jag fick plocka några skrangliga små vitsippor. De allra första. Tillsammans med Maja som är hemma och är förkyld.

Jag blir också väldigt nöjd när jag får träna. Att springa en tur och sedan stretcha en liten stund. Så enkelt, och så verksamt. Ingen forskning i världen behövs egentligen för att bevisa det. Men inget gör mig lyckligare över att det faktiskt är just precis det som händer nu. Forskningen visar att den gamla känslan verkar vara rätt. Det hjälper fler på traven mot ett hälsosammare liv. Då blir jag lycklig på riktigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *