Majas lilla gröna.

Kategorier livet på landet

Igår var det söndag och vi var ute i princip hela dagen. Vädret var ljuvligt och ingen ville gå in. Telefonerna och skärmarna vilade och det var så härligt.

Lilla Maja som hela vintern pratat om att hon längtar till sommaren när hon ska få plocka buketter och göra blomkransar hjälpte helt frivilligt till att så frön. Hon pillade ner de små, små pluttarna hur snitsigt som helst. Har jag kanske närt en odlare vid min barm? Inget av de andra barnen har haft tålamod att pyssla med sådant men det verkar som att Maja tycker att det är roligt på riktigt.

Jag förundras över den här tjejen och hennes resa. Hon har förvandlats från en oerhört ängslig och orolig själ till en sprudlande och busig upptäckare. Visst finns den kvar, ängsligheten och känsligheten. Hon har närmare till den än vad hennes syskon har och jag tror att hon kommer att använda den till sin styrka.

Hon är vår tredje, vår sista lilla, så jag försöker hänga med på den här resan och suga i mig allt som händer. Hon har pratat rent sedan hon var två men ibland blir hon liten, sträcker armarna mot mig och säger med bebisspråk: ”Bär dej”. Precis som hon gjorde när hon var mindre. Ännu är det tid för att hålla en liten knubbig hand som söker min och att snusa i en guldlockig nacke om natten. Ännu är det tid men inte så värst länge till. Så det gäller att njuta.

Ett annat njut igår var en sval och uppfriskande joggingtur på kvällen. Jag stannade och stretchade på en av Segerstas alla broar och kunde inte låta bli att ta en bild. ”Det är där enhörningarna bor”, för att citera den lilla jag omnämnde här ovan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *