Våren som kom av sig.

Kategorier livet på landet

Som ett välkänt aprilskämt fajtas just nu herr vinter och fru vår. I dagsläget är ställningen 1-0 får jag lov att säga. Jag burrar in mig i mina varma stickade tröjor ett tag till och gläds åt golvvärmen på kontoret. Jag tillhör inte sorten som eldar upp mig eller förvånas så mycket över vädret, det är ju som det är liksom och det gäller mest att hänga med och försöka se tjusningen med alla årstider. Nu menar jag då inte den globala uppvärmningen för det är ju en helt separat diskussion och där känner jag mig allt annat än lugn. Men, sedan vi flyttade hit, mitt ut på åkern, måste jag medge att jag tänker mycket mer på vädret och växlingarna. Det blir viktigare på något sätt. Vi driver inget lantbruk så vi är inte beroende av vädret av den anledningen men det kommer närmare inpå nu. Ibland när det stormar och blåser blir det elavbrott och då kan man känna sig rätt liten. Strömmen återvänder oftast relativt snabbt men i de lägena hinner jag ändå börja fundera och förstå att vi är så beroende av vädret och att allt fungerar. Förra sommarens torka innebar ett tufft liv för många lantbrukare, det gick ju inte att ungå.

När jag var liten bedrevs lantbruk på riktigt här på gården. Med en besättning kor och åkrar som brukades. Först av mammas farfar, sedan av morfar och sist av min pappa. Jag minns hur samtalen ofta kretsade kring vädret. Hur morfar eller pappa inför höskörden oroligt försökte bedöma hur långt bort regnet var. Om det skulle vara värt att slå höet och om det skulle hinna vändas innan blötan nådde oss. Eller om det skulle vara klokare att vänta några dagar till och låta ovädret dra förbi innan skörden startades. Nyttan av att skörda nu och få ett hö med mer näring men samtidigt en risk att slå det och sedan se det mögla bort om regnet drog in tidigare än väntat.

Grönsakslandet, återigen täckt av snö.

Det lilla växthuset där tomaterna brukar planteras är fortfarande en lagringsplats för växtstöd, krukor och annan bråte. Jag har inte försått ett enda frö, vare sig grönsaks eller blom, i år på grund av tidsbrist så jag tänker mig att jag ska köpa några färdiga tomatplantor och sätta här. Försöker inse mina begränsningar och tycker nog att jag blir bättre och bättre på det. Var sak har sin tid. Nu är småbarns och renoveringstiden här, nästa år kanske något annat.

De små rabarberknopparna som så nyfiket tittade upp. De vilar en stund till nu med ett tunt täckte över sig. Och småfåglarnas sång har tonats ner, i väntan på att fru vår laddar om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *