Från frö till planta.

Kategorier naturvetenskap

Mina tankar kretsar mycket kring frön och egna snittblommor nu. Hur jag ska kunna ta hand om alla små plantor jag driver upp när det nu verkar som att det kommer dröja extra länge innan man kan börja gräva i jorden och flytta ut dem.

Vi förbereder för växthus | Zetas Trädgård

Jag googlar på tunnelväxthus och förlorar mig också i bilder på helt fantastiskt ståtliga varianter av växthus (bilder från Pinterest).

I could hear the angels singing when I opened this pic...definitely Heaven! - Find more amazing designs on Zillow Digs!

I skolan läste man en del om växtfysiologi, hur en planta bildas från ett frö och hur växten växer. Kommer ni ihåg?

Ett frö bildas när befruktning ägt rum mellan en hanlig och honlig könscell vilket sker i en växts blomma.

Bildresultat för ståndare pistill

(Bild hittad här)

Växtens hanorgan kallas ståndare och består av knapp och sträng. I knappen bildas pollen i stora mängder. Pollen som består av hanceller. Pollenet är som ett fingeravtryck av växtarten, det finns inte två arter som har lika form på pollenet. Varje blomma har vanligen flera ståndare. Växtens honorgan kallas pistill och består av fruktämne, stift och märke. Fruktämnet är den nedre, uppsvällda delen av pistillen. I fruktämnet, som är en- eller flerrummigt, finns fröämnen (ett eller flera) med honceller. Fruktämnet övergår uppåt i stiftet, som avslutas med det skivformade eller flikade märket. Blomman har en eller flera pistiller. Om samma blomma innehåller både ståndare och pistill är den tvåkönad. Har blomman endast en ståndare eller endast pistill är den enkönad. Ståndarblommorna kallas då hanblommor och pistillblommorna honblommor. Om både han-och honblommor finns på samma planta kallas växten sambyggare. Finns däremot han- och honblommor på skilda plantor kallas växten tvåbyggare. Detta är viktigt att känna till om man samlar fröer själv.

Befruktning uppstår vid pollinering, d.v.s. när pollen frigörs från ståndarna och landar på pistillens märke. Varje pollen innehåller två celler. Den ena cellen bildar en pollenslang som växer ner genom stiftet och in i ett litet hål i fröämnet till embryosäcken. Den andra cellen delar sig till två spermieceller som färdas genom pollenslangen in till fröämnet där en cell förenar sig med ägget och den andra med en annan cell, kallad centralkärna, och bildar frövitan som också kallas för endosperm. Den första cellen som bildas efter föreningen kallas zygot och frövitan är en vävnad som lagrar näring åt zygoten medan den utvecklas till embryo.

Bildresultat för frövita fröskal grodd

(Bild från flora.nu)

Ett frö består av embryo, frövita och skal. Embryot är grodden d.v.s. anlaget till den nya växten. Embryot bär på anlag till rot och skott samt till hjärtbladen. Frövitan kallas också för näringsvävnad. Den innehåller den näring i form av fetter, proteiner och stärkelse som grodden behöver för att kunna utvecklas. Fröskalet är en kraftig vägg som skyddar grodden från att skadas. Skalet kan ibland vara klibbigt eller försett med hår eller borst som underlättar fröspridningen, t.ex. genom att fröet lättare fastnar i pälsen hos fåglar eller andra djur. Har ni sett frön från snärjmåra i pälsen på en katt någon gång? Då förstår ni principen.

Frön kan delas in i tre olika grupper. De som innehåller mycket frövita och ett ganska litet embryo (t.ex. magnolia, vallmo, lobelia och begonia), de som innehåller lite frövita och mest består av ett embryo (pelargon, päron, sallat och trädgårdsböna) och de som inte har någon frövita alls (barrväxter, enhjärtbladiga växter och orkidéer).

Om ett frö gror eller inte beror på inre och yttre faktorer. De yttre faktorerna som behövs för att fröet ska gro och utvecklas är vatten, syre och lämplig temperatur. Vissa frön är också beroende av ljus. De inre faktorerna styrs av hormoner i fröet som bestämmer när det är dags att gro, för det är viktigt att det sker vid ett gynnsamt tillfälle. Mogna fröer är torra och behöver därför vatten för att sätta igång groningsprocessen. När vatten tränger in i fröet sätter ämnesomsättningen i gång och enzymer aktiveras och bildas. De celler som samlat på sig näring använder det under groningen för att utveckla embryot till en groddplanta. När fröets skal har öppnats behöver fröet syre. Är det för fuktigt i jorden är syrehalten låg och fröet kan inte utvecklas vidare. Olika växtslag har olika groningstemperaturer. Om temperaturen blir alltför hög eller låg eller att någon annan yttre faktor förändras riskerar fröet att gå in i en sekundär frövila.

Frön kan befinna sig i frödvala eller frövila. Ett frö som befinner sig i frödvala gror inte på grund av att någon yttre miljöfaktor saknas. Det kan vara vatten, rätt temperatur, syre eller ljus alternativt mörker. När fröer är i frövila betyder det att det inte gror trots att alla yttre faktorer är uppfyllda. Fröets embryo är fysiologiskt omoget och kräver en eftermognad. Frövilan är ett skydd för att fröet inte ska gro vid fel tillfälle. Till exempel på hösten eller på vintern när det är kallt och den nybildade plantan riskerar att frysa sönder. Hos vissa odlade växter har ett urval skett genom århundraden av frön som visat sig lättgrodda, frövilan har till stor förädlats bort. Hos vilda växter däremot behövs nästan alltid en mognadstid innan fröet kan gro. Vissa fröer måste passera genom matsmältningskanalen hos fåglar eller däggdjur innan de kan gro. Fördelen med det är att växten får hjälp med spridningen. Ökenväxter gror inte förrän de har utsatts för regn för att vara säkra på att få tillgång till vatten under småplantstadiet. Att bryta frövilan sker genom olika sätt beroende på vad det är för växt. Fröer med hårt och tjockt skal behöver bearbetas, för att få skalet att släppa in vatten till embryot. Det kan man göra med en fil eller sandpapper. Det kan också hjälpa att lägga fröna i blöt ett eller två dygn. En del fröer behöver stratifieras, d.v.s. utsättas för kyla eller värme för att kunna gro. Det finns till och med de frön som måste genomgå en skogsbrand för att börja sin groning. Som vanligt bjuder naturen på en ofantlig mångfald, inget frö är det andra likt så att säga.

(Det mesta av texten är hämtad från texten Från frö till planta av Jeanette Blom, via Skillebyholm)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *