Odlardrömmar.

Kategorier blommor, odling, trädgård

Snön ligger fortfarande meterhög men jag har odlardrömmar. Tänker mycket på nu hur jag bäst ska få de frön jag inhandlat att gro och växa på bästa sätt. Jag har en målbild där jag i sommar plockar in den ena ljuvliga buketten efter den andra med härliga blommor från planteringarna här utanför. Rosenskära, zinnia, luktärt, solrosor, lejongap, lövkoja, dahlior,…Ja just nu är det mest blommor jag fantiserar om faktiskt. Tänk vad härligt om det på sikt till och med skulle kunna bli så många så att även andra skulle kunna få ta del av dem. Så här har det varit förut och så har jag insett att jag inte lyckats få till det, inte hittat tiden och inte haft tillräckligt mycket kunskap. Som tur är har jag ju en läromästare som odlar på samma ställe, nämligen mamma. Hux flux så har hon fått till ett helt grönsaksland med både grönsaker och blommor och vi har lyxen att kunna skörda från hennes odlingar. Det är ju en gammal gård vi bor på och innan mamma har det odlats i flera generationer. Jag har alltså alltid haft odlingen i min närhet även om jag själv inte har givit mig in i den på allvar. Jag såg till att vår uteplats utanför lägenheten i Solna blev grön och ombonad, med klematis som gav både insynsskydd och vackra blommor, jordgubbar i en liten låda som barnen kunde gå och nalla av, kryddväxter i stora krukor och några bärbuskar. Inser nu att det fanns hur stor potential som helst att odla mycket mer på den tomten, om grannarna varit med på tåget såklart. Då hade stadsodling inte gjort sitt intåg på allvar men om vi hade bott där nu hade jag nog lobbat starkt för en tillsammansodling på den fina ytan. Nu finns plats, bra förutsättningar, motivation och bra coaching inpå knuten. Det enda som det finns ont om är tiden. Här känner nog många igen sig tror jag.

Jag känner en enorm lust att lära mig, jag vill kunna en massa om odling. Jag hoppas verkligen att det är nu det börjar. Jag antar att det måste få ta tid och att man inte får ha för bråttom. Jag vill ju helst kunna och hinna allt med en gång när jag fått för mig att göra något men med odling blir det på något sätt extra tydligt att allt får ta sin tid. Säsongerna har sin tid och det finns ju faktiskt en otrolig fröjd i att vänta på något och att jobba med årstiderna.

Här om dagen tittade vi på bilder från förr och på hur mormor Ruth fixade överdådig blomsterprakt i just den här trädgården. Så himla fint var det, mängder av rabatter och odlingar. Verkligen något att inspireras av. Sedan får jag nog inte glömma att hon var en klassisk hemmafru som inte jobbade och inte heller hade många små barn samtidigt.

Jag känner mig kreativ och effektiv när det gäller tidshushållning och att ta vara på de tillfällen som dyker upp. Det finns liksom ingen tid att fundera alltför mycket eller vänta på det perfekta ögonblicket, nej när järnet är varmt gäller det att smida. Och jag tänker också att barnen ska få vara med så mycket de vill. Det är lätt att romantisera kring hur man går där i trädgården och påtar tillsammans mellan perfekta rader av grödor medan verkligen i de allra flesta fall ser helt annorlunda ut. En ropar och behöver ha hjälp på toaletten, en tröttnar ur totalt och blir sur och en ger sig iväg på upptäcktsfärd mot källartrappan eller uppkörsbron och måste följas efter. Ja jösses, vi småbarnsföräldrar utvecklar sannerligen en superhjälteförmåga kring planering och koordinering av projekt.

Vi får väl se hur det går med mina odlardrömmar den här säsongen. Jag tänkte i alla fall börja med att pilla ner några frön i jorden nere i källaren för att se om de vill jobba med mig där vid fönstren i öst. Antagligen blir det några lådor på andra fönsterbrädor också. Kanske ska jag också försöka mig på vinterodling genom att ställa ut några burkar utomhus med lite snö på, för att testa. Följ gärna med på resan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *