Jag heter Ida och jag gillar att skriva och dokumentera saker. Och så gillar jag naturvetenskap och forskning. Jag jobbar med det skulle man kunna säga. Närmare bestämt med kliniska prövningar. En klinisk prövning gör man när man kommit så pass långt i forskningen på ett nytt läkemedel att det är dags att börja testa det på människor. Du vet väl att även den där helt vanliga huvudvärkstabletten som (kanske) ligger i ditt badrumsskåp har genomlidit många år av studier och undersökningar innan den hamnade hemma hos dig?

För några år sedan packade jag ner man, barn och bohag och flyttade från Stockholm ”hem” till Hälsingland. Många säger så har jag märkt, att vi har flyttat hem. Trots att vi har bott minst lika länge på andra platser. Med stor ambivalens och mycket funderingar på om vi verkligen gjorde rätt landade jag till slut (resten av familjen var stensäkra från början, trots att det är jag som har mitt ursprung här) och insåg att vi var helt rätt ute. Livet på landet är ju hur bra som helst. Årstidsväxlingarna har blivit skarpare och andningen något djupare. Jag skulle ljuga om jag påstod att livet har blivit lugnare och mer harmoniskt för familjen är lika stor, jobbet lika intensivt och hörnen för dammråttor fler. Men jag har en känsla av att det är på riktigt nu, att jag kan stanna och det ger ett slags lugn. Och det fantastiska är att vi faktiskt kunde fortsätta att jobba med det vi ville, trots avståndet till storstaden.

Och varför ska du fortsätta läsa nu då? Jag tänker att innehållet här ska handla om intressant forskning inom medicin och biologi, de ämnen som jag har kommit att intressera mig särskilt för. Förhoppningsvis på ett enkelt sätt. Och kanske kan du komma att tycka att det är ganska intressant också. Kanske vet du mer och vill dela med dig av din kunskap. Kanske tycker du att jag är helt fel ute och kan berätta mer om hur det faktiskt står till.

I mitt jobb kommer jag i kontakt med många duktiga läkare som är experter inom sitt sjukdomsområde. Och inte helt sällan får jag en kort släng av den diagnos jag för tillfället jobbar med. Alternativt hobbydiagnostiserar jag något av barnen, eller någon annan i min omgivning. Att läsa på och fördjupa sig inom ett sjukdomsområde framkallar absolut en massa nojor men är nog i mitt tycke den allra roligaste delen av jobbet. Att lära sig om sjukdomar är ett bra sätt att försöka avstigmatisera det läskiga med dem, göra dem greppbara och inte bara så där obeskrivligt skräckinjagande. Och så får man lära sig en hel massa om häftig forskning som har gjorts och som är på gång.

Spännande, eller hur? Nu kör vi!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *